Jaha, och vad är det för fel på den nuvarande generationen då?
Bakgrunden är att kundernas behov inom nätverk förändras i snabb takt. Dels genom tillgången till alltmer komplexa nätverksarkitekturer och nätverkselement, virtualiserade servrar, virtualiserad nätverksfunktionalitet och cloud computing på tekniksidan. Men också på grund av affärssidans krav på kortare ledtider, vilket i sin tur kräver kortare release-cykler för nya produkter, features och tjänster. Och grundkraven på hög prestanda, tillgänglighet och säkerhet finns förstås kvar… Inom mjukvaruutveckling, test och deployment har agile och DevOps vuxit fram för att möta dessa behov, medan utvecklingen av nätverket ofta har fortsatt att drivas i en separat silo och på så sätt blivit en flaskhals i leveranskedjan.
Betyder detta att nätverksingenjören är på väg ut som yrkesroll? Nej, men det behövs en evolution: från dagens fokus på CLI-baserad hantering av enskilda nätverksenheter och en syn på nätverket som en statisk infrastruktur som man helst inte ändrar, till en automatiserad API-baserad hantering och en förståelse för hur nätverket bidrar affärsnyttan i den totala lösningen. Dessutom behöver nätverksingenjörerna bli en mer integrerad del av utvecklingskedjan för att tillsammans med utvecklare, testare och DevOps ingenjörer göra utvecklingen av nätverket mer release-orienterad och agil.
Gartner refererar till denna evolution som ”NetOps 2.0”. Det finns ännu ingen vedertagen definition, men så här ser jag det:
NetOps 2.0 omfattar kompetenser, processer och verktyg för att kraftigt reducera nätverksdelen av den totala ledtiden vid leverans och produktionssättning av IT-stöd och system.
De bärande principerna är:
Kompetensprofilen för NetOps 2.0 – ingenjören behöver en mix av klassisk nätverksexpertis:
Förhoppningsvis finns det många fler där ute som funderar på hur framtidens nätverksingenjör ser ut – hör gärna av er med idéer och synpunkter!